Jaha dessa dagarna har inte varit roliga....
Agnes har fått sin nya stora säng, en säng som hon är sååå stolt o nöjd över! Hon sover jätte bra och har ÄN inte gått ur den på nätterna, men vem vet, förmodligen kommer det oxå någon dag... Så med andra ord så är det inte pga den nya sängen som dessa dagar har varit jobbiga.
Allt började natten mot tisdagen, jag hade gått o lagt mig vid 00, precis när jag somnat så hörde jag Agnes började hosta...lät som torrhosta. Hoppades att den skulle försvinna...men efter att ha hostat lite till så sa jag till Roger att jag går in med lite vatten för hon måste varit torr i munnen av det. Hon hade dock inte vaknat av hostan än men hörde att hon var på väg o göra det.
När jag kom in med vattnet så vaknar hon till, hon börjar nu bli jätte besvärad av hostan, en väldigt skällande hosta om man kan beskriva den så....
Sa till Roger att detta låter inte bra, hon verkade ha problem med andningen, o hade ingen röst kvar... rädslan sköljde över mig...vi gav henne lite Ventoline som vi hade hemma o sen ringde jag sjukvårdsupplysningen, klockan var nu 00.30 o innan jag kom fram så hade det nog gått ytterligare 15 min. Fick ett jätte bra bemötande o sköterskan som jag pratade tyckte det hela lät som krupp. Allt stämmer in på det, så hon sa till oss att ta på henne o gå ut 15-20 min så hon fick andas frisk luft, ge lite näsdroppar och höja huvudänden på sängen. Ventoline som vi gett henne tyckte hon var bra att hon fått för det är ju luftrörsvidgande.
Så sagt o gjort så klädde vi på oss ytterkläderna o gick ut, Agnes blev nog lite förvånad men njöt till fullo när hon fick se månen....en STOR GUL måne, dock inte helt full denna dagen. Först såg vi inte den för den låg väldigt långt ner mot horizonten.
Kändes verkligen konstigt att befinna sig utomhus så sent på kvällen med snäckan...för o titta på månen.
Andningen blev mycket bättre o hesheten försvann en hel del så det var skönt.
Väl inne igen så ville inte snäckan gå o lägga sig igen....hon ville ut till månen, men hon gav med sig efter ett tag.
Klockan var nu närmare 02, vi bestämde oss för att jag skulle sova på soffan och Agnes fick ta min sida av sängen, ville ju ha koll på snäckan o hennes andning. Andningen hade blivit bättre, men man hörde ändå emellanåt att det var lite svullet.
Vi somnade nog inte förrän närmare 2.30 men man sov på helspänn... Klockan var lite i 06 när vi hörde den första hostan....samma skällande hosta...samma ansträngda andning, samma heshet....så det var bara o klä oss varmt igen för att bege oss ut på gården o andas frisk luft. Ännu denna gången funkade det, hon fick även ytterligare lite ventoline.
Ringde vårdcentralen direkt när dom öppnade och fick en tid till läkaren kl 10, skönt o få kollat upp det för det är ju inget som Agnes har haft innan. Hon har ju inte varit sjuk eller förkyld nu innan heller, sist var i januari.
Agnes gillar inte läkare, o framförallt inte deras stetoskop...stick i fingret inga problem, men stetoskopet totalvägrar hon...men dom var ju tvungna o lyssna på lungorna så dom fick kalla in ytterligare en läkare.
Kände mig inte helt nöjd med läkaren, hon verkade så osäker o förvirrad på allt hon gjorde...hon kanske var ny, men när det gäller ens älskade barn så vill man känna sig trygg och det gjorde jag inte denna gången.
Hon kunde höra att där fanns en hel del slem i systemet o hon trodde att det var det som spökade, så hon fick utskrivet ventoline o mollipect som hon ska ta i några dagar.
Roger körde till jobb, han skulle jobba ända till 00 denna dagen, så var grymt synd om honom, vi hade sovit ca 3 timmar så vi var alla helt slut.
När vi kom hem så somnade snäckan på soffan innan lunchen hann bli klar....sen sov hon som en stock, ville verkligen inte gå upp...men efter nästan 3 timmar så väckte jag henne, hon skulle ju kunna somna på kvällen oxå....
Vi åt en senare lunch för att sen bege oss ut i det finfina vädret, gick till lekplatsen o busade en massa. Vi var ute i flera timmar, o begav oss hemåt när det började vankas middag.
Snäckan ville själv gå o lägga sig 19.20 så trött var hon verkligen....
Själv hade jag gått in i andra andningen så satt o kollade på tv, gick o la mig vid 23, somnade innan huvudet träffade kudden (kändes det som), har bara ett svagt minne av att Roger ringde o sa att han var på väg hem, har inte märkt att han kommit hem, att Agnes vaknat, att Roger gav henne hostmedicin (ljudliga protester), jag var totalt klubbad....
Idag vaknade hon vid 7, nu har förkylningen kommit, snorig näsa, hosta....så blir inget dagis imorgon, inte nog med det så har även Roger gått o blivit sjuk, han har feber så det är frossa ena stunden o värmeslag andra....
Nu ska jag lägga mig så jag orkar med morgondagen, klockan har redan blivit alldeles för mycket....
Dessa dagar som varit behöver aldrig komma tillbaka, men förmodligen kommer dom att göra det...ett antal gånger så länge man är småbarnsförälder, bara o gilla läget. Dock vill jag aldrig uppleva den rädslan man hade när snäckans andning var så ansträngd....finns ju ingen barnakut här i Trelleborg så får ju ta sig närmare 3 mil till Malmö...känns långt i det sammanhanget....
Sov gott för det ska jag göra!
