Konstig känsla...

Igår fick vi ytterligare lite sålt som vi lagt ut på loppisen, verkligen skönt att kläderna kommer till användning istället för o ligga o samla damm i källaren. Det är ju verkligen grymt fina kläder, det mesta ser istort sett oanvänt ut o något hann snäckan aldrig använda...hon växte ur kläderna grymt fort...
Nu är det svårare däremot o bibehålla klädernas fina skick, nu blir kläderna betydligt slitnare, men det ju så det ska vara!
Efter lunchen så gick vi ut, riktigt härligt väder ute var det, vi traskade bort till OK för att skicka ett paket, även sålt lite av snäckans PompDeLux kläder (det skar en hel del i hjärtat dock...men det är bättre att det kommer till användning). Är med i en grupp där endast PDL kläder säljs o där kan man få mycket mer för plaggen än om man hade sålt dom på en loppis. Bara ÄLSKAR PDLs kläder, hade kunnat köpa en massa där...(kläderna snäckan hade på min brors kalas för några dagar sen var från PDL)
Efter det fortsatte vi vidare till Stadsparken o lekplatsen. Vi hinner inte mer än stänga grinden bakom oss förrän jag hör någon ropa: HEJ AGNES!!! KOM AGNES!
Agnes tittar på mig, lägger huvudet lite på sne o säger: HELENA!...Mamma, Agnes leka med Helena! Sen vänder hon o springer mot Helena. (Helena är en kompis från dagis, hon är 1 år äldre än Agnes)
Där står jag kvar...men jag då....var en konstig men ändå härlig känsla, vår dotter börjar bli stor, nu hittar hon lekkamrater o roar sig själv, mamma får inte vara med, får bara finnas i bakgrunden...
Helena & Agnes sprang omkring o lekte o busade, blev nog över 2 timmar på lekplatsen, men kul hade hon!

Agnes & Helena leker affär, Helena säljer pizza till snäckan (Helena hade en leksakspizza med sig)

Helena & Agnes gungar!